… längs de norrländska vägarna, och detta är något jag får se flera gånger varje dag:

Smala vägar och branta backar som piffas upp med antingen småregn eller stekande sol, men jag trivs här!

Jösses, vad jag trivs!

Flera gånger har folk stannat för att prata lite och kolla vad det är som händer, och senast igår morse träffade jag på en tysk motorcyklist som bara blev tvungen att byta några ord med mig när han såg kärran.

Han hade aldrig sett något liknande, och när jag tänker efter så har inte heller jag gjort det! På något sätt gjorde den synen hans dag, och att höra det gjorde min dag i småregnandet!

Jag behöver tydligen inte göra så mycket mer än gå för att glädja människor! Känns stort!

Dagens etapp har fört mig ännu närmare vilodagarna i Vilhelmina! Några dagar till bara – sen kan jag luta mig tillbaka och njuta samtidigt som jag låter kroppen återhämta sig!