Nyfiket betraktar jag veden som nu blivit lågornas rov i kaminens hetta, jag ser hur eldens lömska smekningar fångar bytet i sitt grepp.

Dess omättliga hunger förtär nu utan nåd det offer jag lämnat för att blidka lågorna. Ved förvandlas till aska inför mig.

Insikten växer sig starkare: 

Elden kommer aldrig att låta sig tämjas. Den vill för alltid vara fri, och dess vrede måste vara okontrollerad.

Men faror lockar. Så jag försöker igen.