Tur i oturen…
Markväven tog slut igår, vilket gjorde att arbetet med agilitybanan bromsades upp. Idag skulle Emmelie fixa mer markväv så att jag kunde fortsätta med agilitybanan.
Vad händer då?
Jo, däcket pÃ¥ skottkärran spricker, och slangen pressas ut… Det är bara en tidsfrÃ¥ga innan det gÃ¥r hÃ¥l pÃ¥ slangen. Man kan ju i alla fall hoppas…
Med tanke pÃ¥ att det tar hÃ¥rt pÃ¥ ryggen att flytta runt sÃ¥ mycket grus sÃ¥ kunde jag inte lÃ¥ta bli och le brett när jag insÃ¥g att mitt arbete aldrig riktigt skulle komma igÃ¥ng idag. I alla fall inte när det gäller skyfflandet av grus…
Kunde det verkligen vara sÃ¥ att jag skulle fÃ¥ en hel vilodag? Nej, det blir nog inte sÃ¥ i alla fall… Jag kan visserligen inte köra sÃ¥ mycket mer grus idag, men däremot kan jag pÃ¥börja arbetet med att leta fram stora stenar som ska pryda kanten runt agilitybanan.
Vi har i alla fall kommit en bra bit på vägen, även om det återstår en hel del arbete. Agilitybanan kommer att ha måtten 10 * 10 meter, och det som är klart nu är ungefär 10 * 7 meter.
Nu hinner jag med en kopp kaffe och ett större antal kakor innan det är dags att spotta sig i nävarna och ge sig ut och leta efter stora och tunga stenar.
en krokus!? äru blind eller? 😉
Ulrika
2010 05 30 || 21:02