Inte bara en hund…
En obeskrivlig tomhet fyller tillvaron just nu, och tröstlöst tvingas man acceptera att allt måste gå vidare.
Jag kommer att sakna hennes intensiva blick och hennes trofasthet, vissheten om att jag var hennes allt – på samma sätt som hon var mitt.
Ingen kommer längre enträget att tigga pizza med knorrande, pipande och stampande i golvet eller på eget bevåg ta en frukt ur fruktskålen när husse uppenbart missat att det är dags för ett litet mellanmål.
Jag kommer att sakna hennes ragg från öron till svansspets när hon tydligt skulle visa obehöriga att jag var hennes, och ingen annans. Nåde den som skulle försöka ändra på det.
Jag kommer att sakna hennes skitiga tassavtryck på det sällan nytorkade vardagsrumsgolvet, det “knorrande” ljudet hon gav i från sig när hon hade det riktigt gott.
Jag kommer att sakna det faktum att oavsett hur väl man fördelade märgben mellan hundarna hamnade alla alltid hos henne.
Det var inte bara en hund.
Det var min bästa vän, och den ultimata träningskompisen.
Det var min personliga livvakt, och den som tröstade.
Den som fick mig att le, och nu oupphörligt gråta…
Sv: Det gör verkligen ont att läsa men du träffar så väl med dina ord och jag känner igen mig så väl i det du skriver!
Tommy
2014 11 26 || 06:09
Ja du…
Har själv haft hundar i många år och det blir aldrig mindre smärtsamt och sorgligt när man måste ta bort dem.
Man får ett stort hål i bröstet som naturligtvis minskar med tiden, men borta blir det aldrig helt.
Har du bara Fjant nu? Han kanske blir väldigt ensam.
Ny bäbis???
Kram
Annika P-B
Svar: Jag har bara Fjant idag, och kommer inte att skaffa någon ny vovve. Ett par andra hundar har hållt honom sällskap ett par dagar, och sen finns det ju lite hundar som bor här titt som tätt.
Måste ensamhetsträna den lilla stackaren nu, så han i alla fall klarar kortare stunder!
Annika Billing
2014 11 26 || 07:11
Mina tankarna går till hennes anhöriga! Och mina tankar går även till dej! Kram!
Yvonne
2014 11 26 || 07:13
<3
marianne
2014 11 26 || 07:55
Usch ja, fast hon har de säkert bättre nu 🙁
Jonnie
2014 11 26 || 10:00
så himla vackert skrivet =)
Tror solen sken extra igår för att
himlen tog emot en speciell ängel…
(((KRAM)))
sussi
2014 11 26 || 10:39
har mist en så vet hur det känns Tänker på dig
Kenneth
2014 11 26 || 13:19
Å, käre vän…förstår att du nu varit tvungen att ta ett fruktansvärt svårt beslut. Jag känner med dig och förstår din saknad. Kram
Fenixmona
2014 11 26 || 15:07
åh tackar, en hund ä inte bara en hund de är en familjemedlem
Anna Larsson
2014 11 26 || 17:29
Sv: Ja men precis 🙂
Beatrice Jakobsson - Vimmelfotograf
2014 11 26 || 20:30
å vad tråkigt 🙁 blev helt ledsen när jag läste detta. beklagar verkligen!
Pauline
2014 11 26 || 20:33
Vad fint skrivet. Kärleken till ens djur är verkligen stark. Återigen, beklagar verkligen.
Anna
2014 11 26 || 22:25
Asså jag beklagar verkligen
Jag grät varje gång jag läste dina 2 inlägg
Så himla sorgligt
Jag har ingen data nu så det är därför jag inte kommenterar så mycket
Men jag vill bara säga att jag lider med dig
Tur att du har fjant
Kram kram
Maria
2014 11 27 || 09:58
Så vackert skrivet…Många tröstande kramar från mig/ Susanne
susanne
2014 11 27 || 20:50
Fy vad jag lider med dig. Själv har jag inte klarat av att begrava Jeromes urna utan den står i mitt skåp av glas. Ghost gör att jag är upptagen men känslorna svallar över ibland. Kram på dig och hoppas att Fjant kan skingra tankarna hos dig lite
Jeanette Carlsson
2014 11 27 || 21:18
Förstår att sorgen är obeskrivlig. Det finns egentligen inga ord för vad man känner.
Jag känner verkligen med Dig..
Varma kramar…
Snejky
2014 12 01 || 00:14