Inte bara en hund…

16 kommentarer

DSC_0154.2.1 (3)

En obeskrivlig tomhet fyller tillvaron just nu, och tröstlöst tvingas man acceptera att allt måste gå vidare.

Jag kommer att sakna hennes intensiva blick och hennes trofasthet, vissheten om att jag var hennes allt – på samma sätt som hon var mitt.

Ingen kommer längre enträget att tigga pizza med knorrande, pipande och stampande i golvet eller på eget bevåg ta en frukt ur fruktskålen när husse uppenbart missat att det är dags för ett litet mellanmål.

Jag kommer att sakna hennes ragg från öron till svansspets när hon tydligt skulle visa obehöriga att jag var hennes, och ingen annans. Nåde den som skulle försöka ändra på det.

Jag kommer att sakna hennes skitiga tassavtryck på det sällan nytorkade vardagsrumsgolvet, det ”knorrande” ljudet hon gav i från sig när hon hade det riktigt gott.

Jag kommer att sakna det faktum att oavsett hur väl man fördelade märgben mellan hundarna hamnade alla alltid hos henne.

Det var inte bara en hund.

Det var min bästa vän, och den ultimata träningskompisen.
Det var min personliga livvakt, och den som tröstade.
Den som fick mig att le, och nu oupphörligt gråta…

Skrivet av Henrik Olsson

2014 11 26 || 05:25


16 svar to 'Inte bara en hund…'

Subscribe to comments with RSS

  1. å vad tråkigt 🙁 blev helt ledsen när jag läste detta. beklagar verkligen!

    Pauline

    2014 11 26 || 20:33

  2. Vad fint skrivet. Kärleken till ens djur är verkligen stark. Återigen, beklagar verkligen.

    Anna

    2014 11 26 || 22:25

  3. Asså jag beklagar verkligen
    Jag grät varje gång jag läste dina 2 inlägg
    Så himla sorgligt

    Jag har ingen data nu så det är därför jag inte kommenterar så mycket
    Men jag vill bara säga att jag lider med dig
    Tur att du har fjant
    Kram kram

    Maria

    2014 11 27 || 09:58

  4. Så vackert skrivet…Många tröstande kramar från mig/ Susanne

    susanne

    2014 11 27 || 20:50

  5. Fy vad jag lider med dig. Själv har jag inte klarat av att begrava Jeromes urna utan den står i mitt skåp av glas. Ghost gör att jag är upptagen men känslorna svallar över ibland. Kram på dig och hoppas att Fjant kan skingra tankarna hos dig lite

    Jeanette Carlsson

    2014 11 27 || 21:18

  6. Förstår att sorgen är obeskrivlig. Det finns egentligen inga ord för vad man känner.
    Jag känner verkligen med Dig..
    Varma kramar…

    Snejky

    2014 12 01 || 00:14

Lämna en kommentar:

Anti-Spam Quiz: