Det krävs en hel del träning för att hålla lilla fröken Gråben nöjd med tillvaron, och eftersom jag själv inte (!!!) springer…

… så jag måste helt enkelt förlita mig på detta tvåhjuliga fordon!

Idag var det dessutom första gången som jag lyckades cykla en längre sträcka med Vega och Loke på varsin sida.

Resultatet blev överraskande bra, men jag måste skaffa en liten anordning som håller deras koppel under tiden!

Trassel i hjulet är inget jag vill ha!

… den som väntar på något gott aldrig väntar för länge…

Målet för denna veckan är att jag äntligen ska börja använda kärran i träningen, och första sträckan jag kommer att genomföra är 10 km – för att få känna på det hela!

Men när väl det är gjort börjar allvaret!

Under dessa sista veckor kommer jag att försöka vänja kroppen vid påfrestningen, och jag håller naturligtvis tummarna för ett positivt resultat!

Mer information kommer om detta!!

Det är ju helt på egen risk som man beträder hundgårdarna här hemma!

När det handlar om Vega och Bagheeras hundgård kan man räkna med en blixtsnabb hundattack!

I alla fall när det handlar om pussar!

Som ägare till dessa vilddjur är man ju van vid detta välkomnande – men stackars den som olovligen råkar kliva in här!

“Person svårt medtagen av hundpussar” vore kanske en rubik av unik karaktär, men icke desto mindre välkommen…

… med viss hjälp från lilla fröken Gråben…

Visst börjar det bli dags för ett ansiktslyft vid köksingången, men vissa gör tydligen sitt yttersta för att påskynda processen!

Samtidigt kan hon verka så oskyldig!

“Det var så när jag kom in!”

Nåja.
Ingen större skada skedd.

Allt jag behöver göra är att skriva upp ännu ett projekt på den ständigt växande listan över saker som måste göras!