Återstoden av rikedom och ära återspeglar sig i de ruiner som sakta reser sig i gryningens ljus, och som alltid fascineras jag av tider som flytt.

Historiens vingslag som ömt smeker min kind när jag träder in i det som en gång varit någons boning.

En spöklik dimma som skapats av den råa luften skall snart fördrivas av den nalkande morgonsolen.

Jag sluter mina ögon i hopp om att fångas av tid och rum och föras tillbaka till födelsen av historiens vingslag…

Spöklikt reser sig höststormarnas offer längs vägarna i skogen.

Den obarmhärtiga vinden försöker att få dem på fall, men när varken pinande vind eller bitande kyla lyckas fälla trädet, överlämnas dem åt tidens gnagande tand.

Nedräkningen har pågått länge. 
Under flera år.

Bit för bit bryts trädet ner.
Kvistar. Grenar. Stam.

Allt ska bort. Inget ska skonas eller bevaras för eftervärldens räkning.

… mot ännu okända mål. Nya äventyr.

Jag kastar blickar bakåt, beskådar de riktmärken som passerats.

De som då vägledde mig, vägleder ännu.

Mot dagens slut fångas min blick av horisonten, innan sista ljuset försvinner.

Jag stannar upp, låter min hänföras, och mina tankar samlar sig innan jag lägger mig till ro.

Mitt liv är ett äventyr, och morgondagen är blott ett oskrivet blad.

Hösten är här

Något du inte kan fly från
Något du inte kan påskynda, eller hejda

Något som inte syns, men som ändå påverkar oss
Den är inte ljus eller mörker
Den är inte regn eller sol

Den bara finns, och sätter upp våra gränser
Utan att själv påverkas

Tiden skyndar sig inte i nöd
Tiden hejdar sig inte i lust
Tiden åldras inte

Den har ingen början, inget slut
Den bara är