Jag har ingen flickvän längre! Efter lång väntan kan jag äntligen säga att jag har en fästmö, och idag blev det officiellt. Först för hennes döttrar, och nu för resten av världen.

Ringarna har valts med stor omsorg och lämnar utrymme för mer.

Det var i februari förra året som jag tog mod till mig och frågade om hon ville gå ut och äta middag med mig. Till min stora glädje så tackade hon ”ja”, och på den vägen är det.

Allt har känts rätt från första början, ja, till och med innan det. Vi har tagit ett försiktigt steg i taget, främst med anledning av hennes döttrar. Men också för att ge oss tid att lära känna varandra ordentligt.

Just nu känner man sig mer än överväldigad av känslor, och dem rosa molnen är verkligen behagligt mjuka under fötterna!

Hur reagerade tjejerna? Ja, det kom minst sagt oväntat för båda, men nyheten mottogs naturligtvis med glädje. Frågor på detta lär följa med tiden, men för stunden förstår jag att det är mycket att smälta.

Men vi tar en dag i taget!

I morgon åker Wiljas kompis hem igen!

Det har varit mer än fullt ös här hemma sen i söndags, men i morgon är det dags för Wiljas kompis att åka hem till sin familj. För mig har det i alla fall varit både värdefullt och lärorikt. Dels har Wilja haft sällskap under dagarna, men sen har jag också fått se en lekfull sida hos henne som jag inte trodde fanns.

Hon har verkligen skaffat sig en kompis, och han kommer att återvända hit fler gånger! Hur det blir i nästa vecka vet jag inte, men jag tror att Wilja är redo att axla rollen som ställföreträdande bevakningschef på egen hand. Eller det är i alla fall vad jag hoppas på.

Med rätt förberedelser klarar hon allt!

Därmed kan man avsluta dagens inlägg, med en sån där underbar känsla i hjärtat!
Vi på Hundgården önskar er alla en riktigt trevlig kväll!

Här hittar du oss på Facebook