Vi firade födelsedagen tidigare då det inte hade varit möjligt att göra det i morgon pga jobb och annat. Så vi packade väskan, köpte ved och begav oss till Knobesholm.

Det blev en kortare vandring, men det var ändå uppskattat. Den friska luften i kombination med dofterna som hänger ihop med grillning gjorde allt så mycket bättre.

Wilja fick naturligtvis också smaka, även om det inte blev lika mycket som hon kanske hoppats på. Det är just sådana här stunder man lätt får mersmak för, och jag hoppas att det blir mycket mer av denna varan i sommar.

Så nu får man googla efter alternativa ställen att utforska!

Wilja har sällskap i veckan!

I morgon är det dags att åka till jobbet igen, och således kände jag att Wilja behövde ha lite sällskap för att slippa vara ensam hela dagen. Den som kom till min räddning var en hund som varit här många gånger. Idag var dock första gången dem faktiskt träffades på riktigt, och hittills har allt gått bra.

Wilja uppskattar garanterat hans sällskap, framförallt i morgon när husse åker till jobbet!

Det är tomt utan Turbo!

Skillnaden är enorm här hemma utan Turbo, och jag är övertygad om att Wilja känner samma sak. Man får ju inte glömma att Turbo är den hon växt upp med och haft bredvid sig hela tiden.

Samtidigt har hon förstått vad som hänt, även om i onsdags kväll sprang runt och letade efter honom för ett ögonblick. Det gjorde verkligen ont i hjärtat att se det.

Under årens lopp har man tyvärr fått följa många hundar den sista biten, men denna gång var det annorlunda på så många sätt. Främst för att Turbo varit med mig under så långa år. Jag kände tidigt att jag behövde göra något annorlunda den här gången.

Jag kontaktade en veterinär som faktiskt kom hem till oss. I stället för att Turbo behövde resa till en plats han inte kände sig hemma i, samt att det kan vara ganska stökigt på en djurklinik.

Nu fick han en chans att vara på en trygg plats, och stilla somna in omgiven av oss. Utan tvekan var detta det bästa slutet jag kunde erbjuda en så trogen vän som honom.

Men ändå, det var fortfarande inte ett farväl jag ville ta.