Inte alltid enligt planerna…
Det går inte alltid enligt planerna, men vissa saker går bättre. I förrgår kom äntligen den efterlängtade veden tidigare än vad jag väntat mig!
Wilja vaktar noga sin hög med leksaker…
Än har man dock inte börjat bära in den, men snart nog är det dags! Den äldsta bonusdottern har i alla fall ett stort projekt framför sig under min vägledning.
Målet är att denna hög ska ha försvunnit innan helgen är till ända. Under förra året tog det nästan fyra timmar för oss att få in högen under tak. Hur lång tid tar det i år? Ja, vem vet, men med lite tur kanske det går fortare.
Man är i alla fall tacksam över att man hann fixa till förrådet och den yta veden ska förvaras på. Annars hade man garanterat känt sig än mer stressad i nuläget.
Idag började man bära in lite, men samtidigt så har jag lovat att inte göra för mycket. Förhoppningen är i alla fall att allt kommer att hamna under tak senast på lördag.
Möjligen att man bär in de sista bitarna på söndag. Oavsett, vedförsörjningen för kommande vinter är därmed tryggad.
Samtidigt så finns det några träd på tomten som kommer att få sluta sina dagar, så det kommer att finnas en extra buffert i händelse av en besvärande kall vinter.
Vintern som passerat har ju inte direkt varit mycket till vinter, men varje år är ju olika!
Armbågen blir bättre och bättre!
Förvisso är den ännu inte helt bra, men man är ändå tacksam för varje framsteg man kan märka. Styrkan i armen kommer tillbaka mer och mer, även om det fortfarande kan kännas i vissa lägen.
Man närmar sig mer och mer slutet av denna besvärligt långa tunnel! Förhoppningsvis har man lärt sig känna igen några tecken i tid så att man inte hamnar i samma sits en gång till!
