Igår var det ett…
Igår var det ett år sedan något fantastiskt hände: då gick jag på dejt med den mest underbara kvinna. På årsdagen av denna minnesvärda dag så var det dags att återvända till platsen för vår första dejt:
Maten vi båda beställde var den samma som ett år tidigare. Men det fanns samtidigt så mycket annat som var helt annorlunda. Utöver att vi denna gång fick en fantastiskt bra bordsplacering med utsikt över havet.
Samtalet. För ett år sedan var det väldigt pirrigt, och man försökte verkligen att inte säga något dumt. Vilket jag personligen har väldigt svårt för att inte göra… Av flera skäl.
Igår var dock samtalet helt avslappnat och man kunde fokusera på att bara njuta av middagen och varandras sällskap, och redan nu se fram emot nästa dejt!
Att våra vägar skulle korsas på det mest märkliga sätt kunde ingen av oss förutse, men likväl är vi båda här i denna stund! Personligen kan jag inte mer än längta efter vår gemensamma framtid, och allt vad den har att erbjuda oss båda.
Och vi båda är överens om är att den har mycket att erbjuda! Utan att avslöja för mycket så kan jag ändå säga att jag är mer än lycklig och tacksam för allt! Och då menar jag verkligen allt!
Hur går det för sjuklingen?
Ja, det gå kanske framåt, men det är inte helt bra än! Jag försöker slaviskt följa rekommendationerna kring tabletterna, även om detta gå emot mina principer.
Man är samtidigt ganska rastlös inombords, men man hoppas kunna tygla detta på bästa sätt, så att man inte förlänger besvären i onödan. Dessa besvär måste vara till ända snart! Vem orkar kombinera vila, tabletter och tristess hur länge som helst!
Tacksamt nog har jag den mest fantastiska kvinna vid min sida! Allt är möjligt därav!
