Det fick bli en tur till återvinningscentralen idag. Med sig hade man en ovanligt stor mängd ”skräp” i form av rester från det tidigare staketet kring gårdsplanen.

Men det går naturligtvis också att finna både metall- och elektronikskrot både här och där.

På vägen hem i fredags stannade jag till och hyrde ett släp under ett dygn. Tidigt i morse började vi lasta släppet, och det blev faktiskt mer än jag räknat med.

Samtidigt är det alltid skönt att få rensat lite.

På vägen ut genom skogen stannade jag och min medhjälpare till för att plocka med oss skräpet andra valt att dumpa. Därmed blev också vårt lass kanske tyngre än tillåtet, men miljön är viktigare.

Markägaren var tacksam över vår insats. Nu får vi hoppas att man slipper se mer skräp detta år.

I morgon fortsätter arbetet här hemma, även om det då mestadels kommer att handla om städning och bringa ordning i hemmet.

Man är något mörbultad idag!

Under gårdagen tillät jag mig själv utsättas för något för tredje gången i mitt liv. De två första borde dock inte räknas då dessa enbart var behagliga, och således även meningslösa.

Jag var på massage. En riktig massage.

Jag är medveten om att det ser ut som att jag blivit utvald som testdocka för polisens gummikulor – men det var faktiskt en massage. Med några ”koppar”, vad nu dessa egentligen kallas.

Idag är man öm och det känns som att man har träningsvärk, men det känns samtidigt lite bättre. Förhoppningen är att morgondagen kommer att kännas än mer fantastisk.

Det är planerat för ett återbesök om 1-2 veckor. Det ska bli spännande och se hur ryggen ser ut då. Det märkliga är egentligen inte att ryggen ser ut så här, utan att jag väntade drygt 5 veckor innan jag försökte göra något åt det…

Oväntade getingstick gör ont!

Igår kväll när man skulle passa på att bära in ved så kände man plötsligt en skarp och välbekant smärta. Jag släppte omgående veden, och tittade ner på handen utan att se något annat än ett pyttelitet märke.

Under vedklabbarna låg dock en geting. Uppenbarligen hade jag råkat få med en geting, och på något sätt lyckats bli stucken. Huruvida getingen överlevde eller inte förtäljer inte historien, men jag försökte i alla fall bädda ner den så gott det gick.

Under årens lopp har man plockat upp många vedklabbar med aldrig någonsin lyckats bli stucken. Så det är allt annat än vanligt, ändå har man blivit ganska nojig nu och kollar varje vedklabb extra noga.

Men nog om mitt lidande.

Vi på Hundgården önskar er alla en trevlig kväll!

Här hittar du oss på Facebook