Då var invigningen gjord, och än sitter torkarbladen kvar. Flickvännen var snäll att åka in och byta ut mina felaktiga torkarblad, och efter jobbet kunde man montera dessa.

Känslan av att spola vindrutan och se två torkarblad tyst swisha förbi var härlig.

Inga spår, inga konstiga ljus – bara en ren och fin vindruta. Jag skulle nästan vilja gå så långt och påstå att det kändes roligt att tvätta vindrutan…

Det verkar som att kung Bore kommer på besök i morgon…

I alla fall om man ska tro väderleksprognosen. Ca 9 cm snö är att vänta, och med anledning av detta har man ett viktigt jobb framför sig i kväll: Att montera på snöbladet.

Men för att kunna göra det behövde jag först ladda batteriet. Den har ju knappt använts det senaste månaderna, och jag har inte varit för flitig med att underhållsladda batteriet.

Men efter att man väntat något otåligt så startade den till slut så att man kunde köra ut den och montera på snöbladet. Nu är vi redo för snöfall. Eller i alla fall nästan: Jag måste bara ta med några bensindunkar in till stan och fylla upp dessa så att jag inte får soppatorsk mitt i allt.

Det kan dock vänta tills man kör till jobbet i morgon.

Snöbladet är på plats och man har gjort en allmän översyn av ATV’n – och nu är man mer än redo för allt vad vintern har att erbjuda!

Gissa vem som cyklade idag?

Ja, det var kanske inte så svårt att gissa – men undertecknad.

Dock blev det en kortare sträcka än man är van vid. Jag hände på cykeln bakom bilen och körde hem till flickvännen, och cyklade därifrån till jobbet. Vilket var knappt 12 km enkel resa. I ca -4°. Hon fick sen köra min bil, som då var uppvärmd och redo. Orsaken till detta var att hennes har varit på verkstaden, och jag ville verkligen cykla. Men kanske inte totalt 52 km i minusgrader.

Jag tyckte dock att denna sträcka var mer än perfekt.

Här hittar du oss på Facebook