När Debbie var Lucia 2013, missbedömde jag uppenbart hennes reaktion. Tanken var att ta en gullig bild på en glad vovve, men i stället förevigade jag något helt annat.

Nämligen Grinchen med mord i blicken.

Ja, när Debbie var Lucia fick man passa sig…

Hon var ju husses ständiga modell under den gamla goda tiden, och även om denna bild misslyckades så lyckades man med andra.

Exempelvis när hon låg och läste en bok.

Wilja, som idag är att anse som Debbies efterträdare, valde att i stället njuta av en god bok.
På sitt eget lilla sätt.

2010 fick Debbie också posera som schackmästare! Med en skarp blick väntade hon otåligt på att husse skulle tänka färdigt…

Debbie var onekligen ett tacksamt objekt att ta kort på. Hon litade troget på att husse visste precis vad han gjorde, vilket han sällan gjorde…

Jag vet inte hur många bilder som man tagit på denna underbara hund, men det är många. Ändå känns det inte som att man tagit tillräckligt många på underbara tant Grånos!

Av alla bilder är denna dock min absoluta favorit:

Den bilden pryder idag min vägg på kontoret, och är ett fantastiskt minne från en svunnen tid. Sen finns en annan bild som visade en sida som förvisso inte var särskilt vacker, men ändå ack så uppskattad:

Vakthunden Debbie!

Hon var ju en väldigt bestämd dam, och så länge hon bodde här skyddade hon hus och hem på alla tänkbara sätt. Med skall från den mörkaste avgrund och ragg från öron till svansspets var det ingen som ville ifrågasätta hennes beslut.

Var man inte välkommen så var man inte.

Var man däremot välkommen, så välkomnade hon på bästa sätt. För under den hårda ytan var hon inte så mycket annat än en stor gosegris… I alla fall gentemot ett fåtal utvalda.

Vilken fantastisk hund hon var, och jag är så tacksam för varje minut vi fick tillsammans.

Vi på Hundgården hoppas att ni alla haft en trevlig Lucia!