När datorn sänder oroväckande signaler under förmiddagen skänker morgonkaffet liten tröst. Ett brutalt uppvaknande sker då man inser att inget är säkerhetskopierat på länge.

Raskt letar man upp den externa hårddisken och kopplar in den. Det handlar om 10’000-tals bilder och filer, och det är ett jobb som uppenbarligen kräver tid.

Datorn är knappt tre år gammal, så man hoppas naturligtvis att den håller lite längre. Samtidigt blir man ständigt påmind om att elektronik inte är gjord för att hålla för länge.

Än så länge kan får man behålla sin “gamla” trotjänare, men samtidigt skadar det inte att vara beredd på det värsta. En dator kan säga upp sig med omedelbar verkan utan någon som helst förvarning.

Kraschen 2009

Det hände under 2009, och då förlorade jag nästan allt som fanns på hårddisken. Däribland de allra flesta bilder på Debbie och valparna innan man flyttade till huset, samt alla bilder man tog på och omkring huset efter att man flyttat hit.

För mig var dessa väldigt värdefulla bilder på många sätt.

Utöver bilder gick man också miste om väldigt mycket texter man skrivit, vilket naturligtvis inte alls var uppskattat på något sätt. Men vad ska man göra åt saken nu..?

På den tiden var man inte lika flitig med säkerhetskopieringen, och jag använde mig uteslutande av CD och DVD för att spara filer. Föga anade man då att dessa var ännu sämre. Efter några år insåg man att skivorna inte längre gick att läsa…

Så… man har onekligen haft otur med tekniken, men man har samtidigt lärt sig. Mycket av bilderna har jag idag finns antingen här på hemsidan, Facebook, Instagram eller på mobiltelefonen.

Mina textfiler idag är dock något mer oskyddade, men det finns lösningar även för detta. Exempelvis iCloud.

Nåväl, oroväckande signaler under förmiddagen får en onekligen att tänka till lite extra… Det återstår att se om dagens erfarenheter kommer att motivera en att ändra vissa rutiner!