Under min frånvaro lämnade jag hundar och grabben i Godistantens vård, och allt gick finfint bortsett från ett par nätter sen när ett åskoväder smög sig på och skrämde livet ut min lilla schäfer.

Oron över att inte ha någon tvåbent beskyddare i närheten fick honom att övervinna en annan oro – nämligen att gå upp för den långa och branta vindstrappan och krypa ner hos Godistanten.

Lyckligtvis hade han tydligen inga större problem med att gå ner för trappan dagen efter, vilket kanske också föranledde ytterligare ett besök där under gårdagen när han oinbjuden tog plats i soffan och pustade ut.

Under natten smet han in till grabben och la sig i hans säng i stället, och slapp därmed gå upp för trappan.

Nu när husse är hemma kan han i alla fall pusta ut i vetskapen om att han kan söka trygghet utan att varken behöva öppna grindar eller gå upp för branta trappor.

Husses lilla sötnöt!