Luffaren som gått i arv…
Under mina besök hos morfar i barnaår brukade jag noga studera den luffare som stod i ett vackert gammalt glasskåp, och förmanande ord som “rör ej” respekterades utan ifrågasättande.
Enligt Godistanten köpte morfar detta fantastiskt vackra och detaljrika hantverk på en guldsmedsaffär i Italien kring 1965, och trots att den flyttat många gånger genom åren är den varken kantstött eller sliten.
I barndomen förde fantasin med en på äventyr när man försökte granska varje del av denna vilande luffare, och än idag skapar den nyfikenhet och triggar fantasin.
Under några års tid har luffaren varit åtskild från sin ursprungliga boning, men inom kort kommer dessa två att föras samman här hemma – skåpet står nämligen hos en gammal vän sen några år tillbaka.
Det är en dag att se fram emot!
Luffaren behöver säkert sin vila och att få komma hem är säkert efterlängtat.
Kul historia och fint bevarad luffare.
Palle Lilja
2020 04 26 || 13:24
så roligt med saker som följer med, älskar sånt!
Pauline Hurtig
2020 04 26 || 16:22
Kul när saker och ting har historia med sig! 😀
Emma Engström
2020 04 26 || 17:16
Vad kul att få en sån fin present!
Jag hoppas att du har haft en bra solig söndag!
Kram!
skåningen
2020 04 26 || 18:36
Men wow riktigt cool! 🙂
Louise
2020 04 27 || 12:01
Så fint att den finns kvar, förstår att du längtar till du får hem honom.
marianne
2020 04 28 || 10:40
Oj så fin luffare.
Annika
2020 04 28 || 19:40