Under ett besök på Lidl idag noterade jag en man som precis var i färd med att stoppa en ölburk innanför jackan, men i samma stund som våra blickar möttes ändrade han sig och gick vidare bakom en annan hylla.

Jag började naturligtvis fundera lite på hur jag bäst skulle hantera situationen, och medan man övervägde med sig själv om vilket som var bäst för alla parter rörde jag mig mot kassan.

Lustigt nog hamnade samma man bakom mig i kön, och för att försäkra mig om att han ånyo stoppat på sig burken vred jag lite på mig och kunde se burken innanför hans jacka.

Lite försiktigt vänder jag mig mot honom och pekar med fingret mot hans jacka och viskar: “Glöm inte den.”

Han plockade snabbt upp den och gick tillbaka med den.

När han kom tillbaka förklarade jag att det inte fanns någon avsikt att ställa till det för honom på något sätt, och han svarade då att han inte hade råd att köpa två öl.

Mannen var väldigt lugn till sättet och nästan uppgiven i rösten, och av hans kläder att döma hade livet kanske tagit en väg med hjulspår som var svåra att komma ur.

Jag kunde inte göra annat än att be honom hämta ölen igen och ställa den bland mina varor.

Jag betalade för min del och han skramlade ihop sina kronor för att betala för den andra ölen, och medan vi följdes åt mot utgången fick vi dela några vänliga ord innan vi skiljdes åt.

Gjorde jag rätt eller fel?

Situationen kunde hanterats på olika sätt.

Bland annat hade man enkelt kunna vända ryggen till och ignorera vad han gjorde (den svenska modellen), och överlåtit allt åt butikspersonalen. Antingen har de sett något, eller så klarar han sig.

Eller så kunde jag ställt mig utanför kassan och väntat tills att han passerat och då med laga stöd gripit honom, vilket inte hade gynnat honom alls.

Jag valde dock i stället att prata med honom, och resultatet av det beslutet blev att han förhoppningsvis kände att någon helt utomstående brydde sig om honom som människa.

Som privatperson har man ingen skyldighet att ingripa på något sätt, även om jag personligen anser att man har en skyldighet att bry sig om sina medmänniskor samt ingripa.

Att gripa honom för ett ack så lindrigt brott hade troligtvis inte hjälpt honom, men däremot håller jag tummarna för att vårt kortvariga möte gjorde någon skillnad för hans del.

En sak är i alla fall säker: Jag kommer inte att glömma vårt kortvariga möte, och hoppas innerligt att våra vägar korsas i framtiden – men under andra omständigheter.