… är en sanning med modifikation då den nyligen monterade sovrumsdörren kommer att hållas stängd – åtminstone för vovvarna som gärna, efter eget tycke, bäddar åt husse…

Dörrfoder saknas ännu, men förhoppningsvis hittar jag snart något passande att sätta upp.

Huruvida det blir något gammal och väderbitet, eller om man väljer att spackla och måla i en tidsenlig färg återstår att se, men någon förändring kommer i alla fall att ske.

Den här gamla dörren har stått (i vägen) ute i förrådet ett par år, men med tanke på att den fick en uppgift känner man sig tacksam över att den aldrig fått följa med till återvinningscentralen.

I stället för att den skulle få möta en gigantisk maskin som förvandlat den till flis, fick den i stället en möjlighet att fortsätta sin tjänst – i ett mer behagligt klimat:

Inomhus.

Enligt mig är det något väldigt speciellt med sånt som tillverkats för länge sen, då det uppenbarligen finns en själ bakom både tanke och arbete.

Vem som gjort just den här dörren vet jag inte, men troligtvis är det någon som en gång i tiden bott i detta hus, och som med enkla medel tillverkat dörren.

Att den aldrig blivit målad eller behandlad får mig och tro att dess funktion varit viktigare än dess utseende.

Lyckligtvis kan den nu få fortsätta fylla en funktion – inomhus – och förhoppningsvis under många år framöver!

Här hemma har man dekorerat väggarna med olika typer av verktyg; sågar, klingor, liar mm, då jag anser att dessa förtjänar att vårdas och minnas.

Det är dock tveksam att något är att anses som antikt, men i mina ögon är det ändå värdefullt.

Det är både enkelt och funktionellt, och jag hoppas på att kunna fortsätta dekorera mitt hem med sådana ting!

Jag skulle gärna vilja veta hur du själv ser på liknande saker; är det något att bevara?