18 år senare…

7 kommentarer

Det sägs ju att tiden läker alla sår, och jag är beredd att skriva under på det.

Visst är förlusten av en familjemedlem oerhört tragisk och kännbar under lång tid, men samtidigt innebär varje ärr att man också fått en erfarenhet – oavsett hur oönskad den än må ha varit.

Att försöka använda den erfarenheten för att på något sätt skapa mening mitt i allt som känns meningslöst är inte lätt, men det är faktiskt möjligt.

För min del har det handlat om att räcka ut en hand till de som förlorat någon på ett liknande sätt, mest för att när min familj bedövades av sorg fanns det ingen hjälp att få från samhället.

Lyckligtvis hade jag goda vänner att dagligen samtala med under den här tiden, och tack vare detta insåg jag vikten av att också försöka hjälpa andra.

Min bror kommer aldrig tillbaka, men om det går att försöka hjälpa andra igenom liknande situationer kan man vända sorgen till något positivt och något som stärker andra.

Han kommer för alltid att vara saknad och alla minnen kommer att vårdas ömt, men detta är också en viktig del av min väg genom sorg och bedrövelse.

[Här] kan du läsa mer om Johan!

In English: 

It is said that time heals all wounds, and I am prepared to agree.

Of course, the loss of a family member is extremely tragic and felt for a long time, but at the same time, each scar means that one has also gained an experience – no matter how undesirable it may have been.

Trying to use that experience to somehow create meaning in the midst of everything that feels meaningless is not easy, but it is actually possible.

For my part, it was about handing out a hand to those who lost someone in a similar way, mostly because when my family was stunned by grief, there was no help to get from the community.

Fortunately, I had good friends to talk to daily during this time, and because of this I realized the importance of also trying to help others.

My brother is never comes back too me, but if it is possible to help others through similar situations, one can turn the grief into something positive and something that strengthens others.

He will forever be missed and all the memories will be cherished fondly, but this is also an important part of my way through sorrow and grief.

You can read more about Johan [here]!

In loving memory

Skrivet av Henrik Olsson

2019 07 23 || 13:27

7 svar to '18 år senare…'

Subscribe to comments with RSS

  1. Stor KRAM till dig 🤗

    /Anneli

    Anneli

    2019 07 23 || 13:40

  2. Många styrkekramar <3

    Netti Starby

    2019 07 23 || 14:04

  3. Fint skrivet, Det gör verkligen ont att förlora någon nära. Även om det känns lättare med tiden så finns saknaden alltid kvar. Massor med kramar <3

    Frida

    2019 07 23 || 14:05

  4. Jättefint skrivet. Många styrkekramar till dig.

    Annika

    2019 07 23 || 19:21

  5. Himla fint skrivet och massa kramar! <3

    Emma Engström

    2019 07 23 || 19:55

  6. Verkligen vackert skrivet. Jag klickade mig vidare på länken och läste det också. Jag beklagar verkligen, massor av kramar till dig. <3

    Alice

    2019 07 23 || 21:13

  7. Så fint att du använder din erfarenhet till att hjälpa andra!

    Yasmine

    2019 07 23 || 21:22

Lämna en kommentar:

Anti-Spam Quiz: