… utförs av ordningsvakter som av olika anledningar valt detta viktiga, men inte alltid så uppskattade yrket.

Det kan handla om allt från att plåstra om ett litet sår till att utföra HLR, släcka bränder, förhindra och förebygga brott, gripa/omhänderta, vara en medmänniska där det behövs mm…

Allt detta gynnar naturligtvis samhället på alla tänkbara sätt, men det glöms dessvärre omgående bort i skuggan av ett exempelvis förvridet videoklipp på ett ingripande där ordningsvakterna framställs som bovar.

På något märkligt sätt får en händelse idag större spridning om man förvrider sanningen och utelämnar information som i vanligt fall skulle bringat klarhet i fallet.

I jakten på likes, kommentarer, delningar och spridning måste sanningen ta ett steg bakåt.

Visst, det kan se väldigt otrevligt ut när flera ordningsvakter brottas med någon, eller när batongen används, men i stället för att vara den som skriker “ÖVERVÅLD!”, fråga dig i stället varför det har blivit ett ingripande överhuvudtaget.

Eller läs på om vilka lagstöd ordningsvakter jobbar efter, för det är ju inte precis hemligt…

Sen är det också så (ironiskt nog) att den som vi ingriper emot också “styr” hur mycket våld vi får använda: Ju mer motstånd/våld vi möter vid en tjänsteåtgärd, desto mer våld får vi använda. Enligt lag.

Man har förvisso frivilligt valt yrket med allt vad det innebär, och därmed är man också beredd att utstå en hel del kränkningar och ibland också våld som många andra omgående skulle gråta ut i sociala medier om, men:

Tänk dig ett samhälle där vi inte har några ordningsvakter alls – tror du verkligen att det hade varit bättre?

Samtidigt är jag tyvärr medveten om att det finns ordningsvakter som absolut inte ska arbeta som ordningsvakter, men finns rötägg inom varje yrkesgrupp, åldersgrupp mm.

Det ska dock inte ses som en ursäkt för ett dåligt eller olämpligt beteende, men så är det; vi är alla människor med våra egna unika tillkortakommanden.

Men: när det gäller våra ingripanden har vi faktiskt rätt betydligt oftare än vad många andra vill göra gällande.

Jag kan inte tala för alla andra, men jag vet av erfarenhet att väldigt många av mina kollegor i detta avlånga land tänker likadant:

Jag har inte valt detta yrke för att få makt över andra människor eller rätt att använda våld – utan jag valde detta för att få en bättre möjlighet att hjälpa andra människor på ett sätt som gör verkligen skillnad.

Ibland behöver jag inte göra mer än erbjuda ett glas med vatten, ett litet plåster, en kram, eller att bara vara den som faktiskt lyssnar och bryr sig.

I just sådana fall finns det ingen uppgift som är viktigare för stunden…