Som många av er vet lever jag idag ett förhållandevis enkelt liv, och strävar ständigt efter att kunna minska utgifterna på alla tänkbara sätt – allt för att inte behöva jobba mer än 10-12 timmar i veckan.

I genomsnitt.

Det motsvarar ca 3 pass i veckan som ordningsvakt, och även om det kan tyckas vara ganska lite så räcker det precis lagom, och man behöver inte känna någon oro över ekonomin.

Bitvis har jag jobbat betydligt fler timmar den här sommaren, men det har bara gjort det möjligt att bygga upp ett litet sparkapital inför kommande lågsäsong.

Det här har inneburit en ganska stor förändring i mitt liv, för man behöver inte gå mer än 18 månader tillbaka i tiden för att förstå att jag nästan varit en arbetsnarkoman.

Dessvärre med ständigt dåligt samvete över att man inte hann med varken hundar, huset eller sig själv.

Lyckligtvis förändrades allt en dag, och idag känner jag mig både friare och lyckligare än någonsin tidigare – men samtidigt får man inte glömma att friheten också kräver ett ganska stort ansvar:

Jobben kommer inte ju av sig själv, utan jag måste hela tiden vara ute i god tid för att boka in jobb, annars kommer efterföljande månad inte ge tillräckligt med lön.

Det kan göra att hela situationen ibland blir pressad, men på ett härligt sätt; och jag vill inte ändra på något.

Man kan skämtsamt säga att jag gått i förtidspension, men jobbar vidare för nöjes skull!