Det är den där drömmen som du kanske aldrig talar om, men som kan avslöjas i din blick eller det där leendet som plötsligt infinner sig på dina läppar.

Du hoppas innerligt och vårdar drömmen ömt – och önskar att en dag få se den slå in!

Det pirrar i din mage, och likt en nyförälskelse känns varje steg du tar lättare och lättare tills att du nästan svävar fram i vardagen och allt känns så enkelt och underbart.

Du anförtror din dröm åt någon som du är övertygad ska stödja din sak och även om vännens läppar hurrar för dig så syns kanske ett tvivel ack så tydligt i deras blick.

Du fortsätter ändå anförto dig åt andra, men även där möts du av läppars lögner i kontrast till ögons ärlighet.

Den oskuldsfulla drömmen börjar allt mer blekna bort i en våg av eget tvivel och ifrågasättande, och dess fjäderlätta känsla den erbjöd förbyts sakta till en börda du ej orkar bära.

Du lärde dig ersätta ordet “möjligheter” med “problem”, och därmed förändrades allt.

En dag finner du kanske dig själv med att dagdrömma i soffan med benen på bordet, och du frågar dig själv vad som hände med den där drömmen du en gång vårdat så ömt.

Ja, vad var det egentligen som hände?

Man kommer dessvärre alltid att möta människor som ställer sig tvivlande till sin egen och andras förmåga, och även om andra människors misstro kan avskräcka får man aldrig ge upp sin dröm – utan envist fortsätta sträva efter dess förverkligande.

Visst, det blir kanske inte alltid som man tänkt sig från början, men att inte lyckas förverkliga något är aldrig så illa som att inte ge drömmen en chans att leva på riktigt.

För hur det än är kan man aldrig i förväg veta hur allt kommer att sluta…