Det har nog gått lite drygt 9 år sedan Godistanten tipsade mig om ett hus som var till salu, och jag tänkte “varför inte” och anmälde mig till en visning.

Eftersom Godistanten verkade veta var huset låg följde hon med som vägvisare.

Vi svängde först av 154:an in på en mindre asfaltsväg, och nästan direkt efteråt svängde man av på en liten skogsväg som först aldrig tycktes ta slut.

När man till slut kommit fram gick jag runt och kollade lite hur allt såg ut, men det som fångade mitt intresse var inte det gamla huset i sig – utan själva tomten:

3600 m² frihet i skogen utan grannar.

Jag hann inte ta många andetag av den fria lantliga luften innan det stod klart att jag var tvungen att köpa huset, men som vanligt inleddes allt med en budgivning.

Den började visserligen ganska segt, men små bud över det tidigare budet tills att jag höjde allt med ett ganska stort bud, något som fick flera av budgivarna att hoppa av, och efter några ytterligare bud hade jag vunnit budgivningen.

Efter ett otåligt väntande kunde jag till slut flytta in i mitten av december 2008.

När jag flyttat in gick jag runt och utforskade mina ägor och tog mängder av bilder, men pga en hårddiskkrasch 2009 i kombination med en bristfällig säkerhetskopiering finns det egentligen bara den här bilden kvar som togs ca 1 vecka efter att jag flyttat in…

Sen dess har det byggts hundgårdar till löjlighetens gräns, och idag finns det bara två stycken kvar: En på ca 110 m², en på ca 150 m² samt en rastgård på ca 2500 m².

Att jag köpte ett hus med ett ensligt läge berodde inledningsvis enbart på hundarna, men idag är jag oerhört nöjd över min största investering någonsin.

Här hemma på Hundgården lever vi i enkelhet och frihet – och förhoppningsvis kommer man att kunna fortsätta göra det under många år till!

Vill du se mer av hundgårdarnas utveckling kan du göra det här!