12 timmar per vecka.

Det är vad jag behöver arbeta för att klara mig ekonomiskt varje månad – och ändå ha möjlighet att lägga undan lite pengar varje månad.

Efter att man varit en liten arbetsmyra i över 20 år så har jag sen maj månad fattat beslutet att inte leva för att jobba, utan att jobba för att leva.

Räkningarna som kommer varje månad är få, och jag skulle enkelt kunna minska dessa ytterligare men väljer i nuläget att unna mig vissa saker.

Jag går emot den allmänt accepterade trenden att leva genom att förbruka ett onödigt överflöd av saker, och därigenom tvingas arbeta för att upprätthålla en ohållbar livsstil.

I stället är målet att leva genom att på bästa sätt ta hand om de resurser som finns tillgängliga.

Jag är väl medveten om att mitt val kommer att påverka min framtida pension på ett negativt sätt, men att oroa sig för framtiden är förödande, kostsamt och helt onödigt.

Samtidigt skapar detta tillfälle att vara mer närvarande här hemma, och även möjlighet att engagera sig mer för andra.

Vi ska inte leva i varken dåtid eller framtid, utan enbart i nutid – för det är i nuet vi kan dra nytta av dåtid och påverka vår framtid!