En ganska mörk period nådde sitt slut för ca 2 år sedan, och sen dess har saker och ting bara blivit ljusare.

Närmast har det handlat om starka tankemönster som drivit mig att föra debatter till både höger och vänster, och där det främst handlat om att angripa olika företeelser i samhället.

Det är i dag ointressant huruvida mina dåvarande åsikter varit korrekta eller ej, men det som fick mig att tänka om grundade sig i att man en dag vaknade upp och insåg att man inte längre tyckte om sig själv.

I skuggan av vad jag blivit insåg jag också behovet av att förändras och omvärdera allt som drev mig, för inget av vad jag blivit förde mig närmare det mål jag ville nå.

Snarare drevs jag längre och längre bort från mina drömmar.

Jag visste innerst inne att jag egentligen var en bättre person än den som mer än gärna gick i polemik med folk, och envist kunde strida till sista blodsdroppen.

Till vilket pris som helst.

Jag tog avstånd från många av mina gamla åsikter, nästan över en natt.

Även om jag fortfarande gillar att debattera så väljer jag mina strider mer noggrant idag och gör mitt bästa för att inte yttra sånt som inte är gynnsamt för mig eller mina medmänniskor.

Att man sen bara är människa är en sak, och det finns alltid utrymme för förbättring och lärdom – och den som hävdar annat är inte ärlig mot sig själv.

Att gå igenom en process där man öppet och ärligt ifrågasätter allt man står för och omvärderar må vara en smärtsam process, men ack så nyttig och välbehövlig för framtiden.

Att ha fel är en sak, men att gå igenom livet i tron att man alltid har rätt är ingen bra väg att välja.

Den som ser på världen med samma ögon när han är 40 som när han var 20, har slösat bort 20 år av sitt liv.