Man samlar ihop lite stenar och lägger dem i en ring kring den blivande eldstaden innan man omsorgsfullt placerar gallret ovanpå för att kontrollera så att allt står stadigt.

Sen inleder man jakten efter ved: Småkvistar, bark och torrt gräs är eftertraktat.

En stilla bris passerar precis när  man ska tända elden, och tändstickan slocknar omgående. Man tar fram en ny och lyckas hålla den vid liv länge nog tills att gräset fattar eld och sprider sig till småkvistarna.

Det sprakar och röken följer snällt vindriktningen innan det hinner nå ögonen.

Man förbereder kvällens måltid i kastrullen och placerar den och kaffepannan bredvid varandra och låter lågorna omfamna dem, och det dröjer inte längre innan man hör ett blygsamt puttrande från kastrullen och man skyndar dit med skeden för att inget ska hinna brännas.

Doften som når näsan när man lyfter på locket får det att vattnas i munnen, och man tvingas lägga starka band på sig själv för att inte sluka maten innan den blivit varm nog.

Spishällar i all ära – men detta är något som måste upplevas!