Parkeringsplatsen

Det är knappt att man känner igen sig… Överallt ligger meterhöga snöhögar. Vägarna är svårframkomliga samtidigt som snön fortsätter att falla.

I morse var det dags att köra fast igen – redan efter 10 meter. Jag hamnade i fel spår och kasade av min egen infart. Efter ett antal välbehövliga svordomar och spadtag kunde färden fortsättas. Efter att ha lämnat Emmelie inne i stan kom jag till jobbet 05.45 och insåg faktum: Det gick inte att köra in på parkeringen så jag fick snällt ställa mig ute på vägen och pulsa igenom snön… Jag tog trucken, och med hjälp av en pall kunde jag ploga upp gångar på området – men lagom till att hjullastaren kom så körde jag fast även med trucken…

Det vore ju synd och påstå att den är avsedd för vinterväglag.

När jag väl kommer hem från jobbet (förhoppningsvis utan att köra fast) så är det dags att skotta gårdsplanen igen, bära in ved, laga mat och kanske också städa. Det blir återigen en full dag med andra ord. Man hade kunnat göra allt med ett leende bara man sluppit snön…