Ett par mil till…
Ett par mil till blev det på cykelsadeln idag. För stunden är trötthet en påtaglig känsla. Samtidigt verkar det som att själen inom mig jublar över att man cyklat.
Det finns helt klart funderingar på att cykla även i morgon, men jag vågar inte lova något.
Normalt brukar fredagarna vara den dag i veckan då man verkligen vill hem så snabbt som möjligt. Idag passade jag dock på att handla diverse lyxvaror efter jobbet – allt för att slippa tampas med den rusning som uppstår i samband med en lönefredag. Således har jag allt jag behöver för att bara njuta när jag väl kommit hem.
Vädret ser ut att vara hyfsat ok, även om man eventuellt kan räkna med att få känna av några droppar regn på hemvägen. Men egentligen gör kanske inte det så mycket i slutändan. Man ska ju trots allt bara hem och koppla av…
Oavsett hur det blir är jag ändå nöjd över var man fått gjort hittills. Vädret gör verkligen att det blir lättare och lättare att faktiskt motivera sig själv till att trampa på. Såvida inte latmasken börjar protestera allt för mycket…
Klockan ringer 04.00!
Det är ganska troligt att man kommer att somna snabbt och sova gott i natt, och förhoppningsvis precis så länge som kroppen behöver. När jag vaknade i onsdags morse så var jag ju inte beredd på att man hade så mycket energi att man ville cykla hela vägen till jobbet. Förhoppningsvis så känner man likadant när man vaknar i morgon.
Om inte, så har man alltid en möjlighet att cykla ungefär halva sträckan, vilket naturligtvis är bättre än ingenting! Eller, så kan man alltid bjuda hundarna på en extra lång morgonpromenad om Turbo visar att han är pigg nog för det.
Man försöker vara så lyhörd som möjligt för hans dagsform, då den varierar ganska mycket. Men han är trots sin ålder ändå pigg och glad, vilket man är extra tacksam för.
Nu är det dock dags för mig att avsluta dagen och krypa till kojs.
Vi på Hundgården önskar er alla en trevlig kväll!