Många sprickor blir det när telefonen blir gammal. Denna bild är från 4 år sedan, och då var den fri från både repor och sprickor. Idag kan man bara minnas dess forna glans med värme.

Envist försöker jag dock hålla den vid liv så länge det bara går. Eventuellt kanske jag försöker byta glas och batteri vid något tillfälle för att ge den ytterligare några år.

Om det inte blir så så vet jag om att det ligger en splirrans ny telefon och väntar på mig här hemma.

Att man gärna drar ut på bytet är ju för att man vill spara den nya så länge som det är möjligt.

Allt medan sprickorna dyker upp så försöker man rädda vad som räddas kan. För stunden har jag, utöver ett mobilskal också tejpat skärmen med packtejp. Funkar fint, men det liknar mer vård i livets slutskede.

Förr eller senare blir jag dock tvungen att ta farväl av en trogen vän som följt mig under mer än 4 år – men vågar man hoppas på två år till?

Det är kanske tveksamt. En omsorg om mobiltelefonerna ändras ju med tiden. I början är det nästan som att man bäddat in den i cellplast. Man vägrar göra hastiga rörelser med den i handen samtidigt som man alltid lägger ner den försiktigt på bordet.

Att fumla med händerna och tappa den är helt otänkbart. Tills att man får den första sprickan.

Nu kan man i princip kasta den tvärs över ett rum i hopp om att den landar mjukt. Om inte borstar man bara av den och slänger den på bordet.

Av förklarliga skäl kan jag inte visa en bild på min nuvarande skärm. Därmed får ni helt enkelt lita på mig.

Lönedag och shopping!

Idag trillade den ack så efterlängtade lönen in på kontot, och man var inte sen med att sätta sprätt på en del av pengarna. Dagens shopping gynnade både mig och hundarna.

Slutsumman blev något högre än väntat, men nu står vi oss nog ett tag i alla fall. Vi står oss naturligtvis längre om man inte går runt och småäter hela tiden…

Här hittar du oss på Facebook