Ja, idag vaknade man minst sagt upp till ett vackert vinterlandskap och budskapet var mer än tydligt:

Morgonkaffet fick drickas som hastigast, och sen var det bara att klä på sig ordentligt och bege sig ut för att ploga min egen gårdsplan, grannarnas samt den drygt 2 km långa skogsvägen.

Efter ca 2 timmar var arbetet färdigt, och man begav sin in till stan för att köpa den där välbehövliga belöningen man väntat på så länge:

Kebabtallriken!

Förkylningen är förvisso bättre, men redan efter ett par tuggor insåg man att det skulle vara omöjligt att till fullo njuta av denna annars så uppskattade måltiden.

Till Turbos stora glädje, för han är ju något av en slaskhink.

Men det var ändå skönt att få äta lite mer rejält än man gjort de senaste dagarna, och för stunden kan jag känna hur kroppen mår bättre och bättre.

Det är dock tveksamt att jag kommer att bjuda Turbo på någon längre promenad idag, och detta blir således den tredje dagen i rad som man inte når över 5000 steg.

Vilket naturligtvis stressar den träningsmänniska som bor inom mig.

Någon anledning att misströsta finns i alla fall inte – för hur farligt kan det vara att vila tre dagar i följd i samband med en manlig förkylning?

Jag kommer att kunna ta igen den förlorade träningen ganska enkelt, men alltså inte idag.

I stället tänkte jag skotta fram gångarna här hemma, och därefter blir det till att studera resten av dagen, och även under morgondagen efter att man plogat bort den snö som beräknas komma senare!