Husse är ju till åren kommen, och med åldern kommer också den här (enligt mig) charmiga tankspriddheten som lätt kan bana väg för saker som egentligen inte ska hända.

I alla fall inte utan kontroll.

När jag glatt hoppade upp på cykeln i morse så fanns det inte en tanke på att kolla det som alltid(!!) ska kollas innan sista lorten åker iväg någonstans:

Nämligen att kolla så att grinden ut till stora rastgården är stängd.

För er som inte riktigt vet hur det ser ut här hemma tänkte jag förklara det lite närmare:

Orange: Den “lilla” hundgården där hundarna går dagligen.
Röd: Den stora rastgården där hundarna får vistas när man är hemma.
Grön: Parkeringen (dah..) 

Det är inte farligt att hundarna är ute själva i den stora rastgården, men tanken är att vovvarna ska vara nöjda och tacksamma över den lilla hundgården de har att leka på!

Så när man närmade sig hemmet på cykel så såg jag något utanför det normala som jag inte riktigt kunde förstå, men när man kommit nära nog såg man att det var Fjant som låg bredvid vedförrådet och spanade ut mot vägen.

Tålmodigt väntandes på att husse skulle komma hem.

Under hela dagen var man lyckligt ovetandes om detta lilla missöde, vilket var tur: för hade man någon gång under dagen fått minsta indikation på att något inte stått rätt till hade man först gått in och kollat kamerorna.

Och i värsta fall hade man fått cyklat hem för att åtgärda missen…

Men som sagt; det man inte vet – har man inte ont av…