Att skriva är något som det alltid funnits intresse för och i riktigt unga år gällde papper och penna, men när jag var 17 bytte jag till mig en Facit-skrivmaskin – och saker och ting tog fart.

Typ.

Det var kanske inte “state of the art” men den dög, och långt in på nätterna kunde man höra det karaktäristiska knackandet från den medan jag levde mig in i skapandets underbara värld.

Datorer var fortfarande en alldeles för dyr investering för mig så jag hankade mig fram med hjälp av Tippex och A4-papper.

Under drygt 20 åren har dock datorn varit mitt huvudsakliga verktyg för skrivande, vilket är ett betydligt mer förlåtande verktyg om man skriver fel eller vill ändra på något.

Tippex må ha varit bra, men sådana verktyg tillhör en svunnen tid.

Fast trots teknikens framsteg använder jag än idag mitt anteckningsblock och oftast ligger det bredvid sängen – för man vet aldrig när inspirationen infinner sig.

Jag har nog alltid burit på en längtan att en dag bli författare, även om den inte längre driver mitt skrivande på samma sätt.

Kanske kan det vara så att bloggen på många sätt täcker behovet av att skriva?

Igår kväll väcktes dock längtan på nytt efter att man läst igenom några noveller som skrevs för väldigt många år sedan, och jag överväger att fortsätta skriva på utkastet till en av novellerna.

Och eventuellt publicera det här.

Författardrömmarna må ha legat på hyllan under lång tid, men därmed inte sagt att det inte går att plocka ner och damma av dessa ännu en gång.

Det går ju inte att förneka det faktum att det faktiskt finns tid att skriva idag, och efter igår kväll kan man lugnt säga att det kliar i fingrarna att ta vid där jag slutade.

Vem vet; inom kort kanske det kommer ett litet smakprov här på bloggen…