Om man vill ha en positiv förändring i sitt liv får man också välkomna varje möjlighet – oavsett hur den än må vara maskerad, och oavsett vad den kräver av en!

Idag fick jag veta att mitt vikariat förmodligen bara finns kvar augusti ut, och därefter står jag eventuellt utan både arbete och inkomst – men inte utan kämparglöd!

Kanske är det precis vad som krävs för att jag ska komma längre med vissa projekt, och även om man lätt skulle kunna tycka att läget är surt vill jag hellre se det som en möjlighet.

En möjlighet att ta ett extra långt kliv mot en oviss framtid, i tron att allt löser sig utan att direkt veta hur saker och ting kommer att bli.

Men jag välkomnar ändå denna situation då det kommer att krävas mer av mig för att fånga denna möjlighet och verkligen göra något av den i stället för att låta den glida ur händerna!

Jag är inte orolig trots att ekonomin bara håller mig flytande till och med oktober…

Kanske öppnar sig en möjlighet att studera, eller helt och hållet byta inriktning i arbetslivet, eller börjar kanske föreläsningarna ta fart under hösten?

Jag vet inte, men jag är väldigt nyfiken på detta som garanterat kommer att bli en spännande framtid, och jag är tacksam för möjligheten att vara med på åkturen!

För om någon vakar över sparvarna och ger dessa allt de behöver – vad har jag att oroa mig för då?