|| dag 155 / 365 || var det bättre förr ||
Att cykla på 154:an är mer eller mindre förenat med livsfara då den tungt trafikerade vägen är alldeles för smal och slingrig med tanke på att den högsta tillåtna hastigheten är 80 km/h.
Som cyklist är man ganska utsatt och några alternativa vägar finns tyvärr inte – men likväl skulle man tidigt denna dimmiga morgon trampa den 18.5 km långa vägen till arbetet på återvinningscentralen.
Även om det är riskabelt att cykla tycker jag ändå inte att man ska avstå.
Jag är medveten om att bilar ibland får bromsa eftersom de ibland inte kan passera pga mötande trafik, men jag cyklar ju inte där för att reta upp bilister – utan för att göra en insats för miljön och få den där viktiga träningen!
Jag hoppas också att det kan locka fler att välja mer miljövänliga alternativ än att exvis ensam åka till jobbet i ett bränsleslukande monster…
Cykling passar förvisso inte alla, men samåkning kan fungera som ett smidigt alternativ om bussen inte är att föredra!
så duktig du är å cyklar! du har väl hjälm? 🙂
Pauline
2014 10 03 || 20:19
Gillar starkt att du är så miljövänlig som möjligt!
♀ THE REVOLT ♀
2014 10 04 || 00:28
Det är lite underligt egentligen, nära städerna är det ofta fina cykelbanor, men på landet där de kommunala färdmedlen inte fungerar så bra, där är det smala slingriga vägar som man cyklar på med livet som insats…det borde väl vara tvärtom? Om man nu måste välja…för inte håller bilisterna 80 på en 80-väg…det är väl närmare 100?
Jag cyklade på Öland i somras, trots att det fanns en liten markering för cykelbana så klev jag av cykeln vid några tillfällen för jag blev rädd när bilarna kom svischande förbi…har man som jag dessutom dålig balans så är det ännu mer otäckt
marianne
2014 10 04 || 11:04
cyklar ja med men har bara 3 kilometer till jobbet
Kenneth
2014 10 04 || 11:25