Soluppgång

“Att i ord beskriva det vackra går inte
Det måste upplevas

Men ett försök att förklara denna företeelse måste ändå göras:

Det är som en soluppgång – stilla, men intensiv
Att sakta se morgonen gry är som en gåva
Se dagen ta sin början, se natten fly

Daggen som torkar i solens morgonstrålar
Livet tar åter sin början – här och nu

Det är som en stjärnklar natthimmel – stilla och vakande
Diamanter som vilar på svart sammet
Obeskrivlig storhet, obeskrivlig litenhet

Stjärnor som vaggar världen till sömns
Det är stilla, vackert och bara för betraktaren

Det är som havet en stormig dag – mäktigt och starkt
Vågor som slår mot klippor utan att flytta dem
Fastheten finns – klippan känner den

Vattnet nöjer sig med att dränka klipporna
Att omfamna den om och om igen

Smekta av vinden

Det är som vinden ömma smekning
Träden som följer dess rörelse
Utan att egentligen vidröras – men beröras

Vind och träd blir ett utan att kämpa om makten
Ett stilla sus, ett prassel bland löv
En tyst överenskommelse

Det är som elden som värmer – slukar veden
Hur vackert är det inte att se det ske
Den svaga ger liv åt den starka, den starka ger liv åt den svaga

Ett under i livet, lätt att missa
Lätt för den oförståndige att bränna sig

Det är som de unga förälskade – alltid i varandras tankar
Frånvaron känns om år, närvaron blott några minuter
En suck och sen är tomheten tillbaka

Dagar går, timmar blir till år
Den älskade är saknad, den saknade är älskad

Ja, sådant är vackert, heligt och rent
Ingen kan sätta gränser för det vackra, eller tygla dess kraft
Att få skåda det fina, se det ljuvliga

När blicken får vila på dig saknar jag andra behov

Sådan är du för mig – vacker”

Text och bild: © Henrik Olsson –