Morgonkaffet...

I går kväll la jag mig på soffan för att vila en stund, och innan jag visste ordet av hade jag hamnat i en väldigt djup sömn.

Emmelie väckte mig när hon stack till jobbet i natt, men hon hann nog bara stänga ytterdörren innan jag hade halkat tillbaka in i sömnens underbara värld.

Strax innan klockan 05.00 i morse vaknade jag till liv och insåg behovet av att få i sig en kopp kaffe. Detta var nästan 6 timmar sen.

Jag kan inte skryta med att denna dag har varit speciellt aktiv, men jag har fortsatt med en del planeringsarbete inför promenaden från Kiruna till Ystad. Efter att ha bestämt mig för hur buren ska se ut har jag nu återigen ändrat mig och skickat iväg en ny förfrågan till Kent Nylen som ska bygga kärran. Det är bara att hoppas på ett positivt svar… annars är jag tillbaka på ruta ett igen.

Jag förstod tidigt att buren skulle vara en utmaning i sig, men jag trodde faktiskt inte att det skulle vara så här krångligt… Får jag bara fram kärran så kommer det andra bitarna förhoppningsvis att flyta på ganska bra. Övernattningen är dock fortfarande ett stort problem, och jag vet inte riktigt hur jag ska kunna lösa det rent praktiskt. Jag bollar just nu flera alternativ i hopp om att finna ett som jag känner mig till freds med. Men vi kan alla vara säkra på en sak:

Jag har en lång väg framför mig…

Det är snart dags att bryta planeringsarbetet och i stället fokusera på något annat som är viktigare. Min lilla älskling fyller år idag, och detta är naturligtvis något som måste firas. Grattis älskling!

Låt oss alla säga grattis till Emmelie!