Bara en dag till, och sen kan man låta Stella och Batman gå ihop på dagarna igen! För säkerhets skull så får de börja med en mindre hundgård, men icke desto mindre: Tillsammans igen!

Men i morgon följer vi den tillfälliga rutinen.

Stella verkar må mer än bra, och blir alltid glad över att få träffa sin kompis igen. Det är dock fortfarande för tidigt för att låta dessa leva rövare på dagarna utan tillsyn.

Så en dag till. Bara en dag till…

Det börjar märkas mer och mer att den ofrivilliga stillheten skapar allt mer rastlöshet. Deras längtan att kunna busa runt som tidigare förstår jag mycket väl. Tidigare bestod ju deras dagar av vilda lekar där de brottades, jagade varandra, kampade med trossar – eller bara låg på gräsmattan och njöt av varandras sällskap.

För stunden består deras dagar i stort av att bara vänta på att jag ska komma hem. Visst, dem kan se varandra, men det räcker inte för att aktivera dem. Att sen morgonens långpromenader bytts ut till pinsamt korta är naturligtvis också en besvärande förändring i deras vardag.

Kanske tror båda nu att vi gått in i en ny fas, och att allt detta är det nya normala. Föga anar det att man i morgon kommer att göra justeringar i allt. Sakta men säkert, men snart nog så kommer de att kunna busa på precis som vanligt.

Sömnen är fortsatt bristfällig!

Igår var man väldigt trött, så strax efter 19.00 så valde man att avsluta dagen. Förhoppningen då var att man skulle somna ganska omgående, men det blev inte alls så. Kroppen var trött, men på något sätt var den också på högvarv. Orsaken till allt detta är svårt att peka på, men det är inte omöjligt att det har med Stellas kastrering att göra.

Man har ju varit på helspänn hela tiden för att försäkra sig om att hon inte slickar på såret, eller hittar på andra dumheter.

Nu känns det i alla fall som att man faktiskt kan börja slappna av. Kanske inte helt, men tillräckligt för att kunna sova bättre på nätterna.

Vi på Hundgården önskar er en trevlig kväll!