Det kanske finns hopp för Hundgården trots allt! Idag kom fästmön och bonusdöttrarna hit för att bistå mig i kampen mot naturen. Medan fästmön tog tag i gräsklippandet, ägnade vi övriga oss åt ogräsrensning.

Tack vare detta är en del av hundgården någorlunda fri från naturens grepp. Friare kommer den att bli om man bara börjar använda krattan mer regelbundet…

I allt detta inser man hur lätt man kunnat undvika denna situation. Jag hade bara behövt ägna 15-20 minuter dagligen åt att rensa ogräs. Har man gjort det?

Icke, då latmasken tydligen varit den man lyssnat på; ”Gör det sen!” Den uppmaningen förvandlas snabbt till; ”Gör det aldrig!” Sen sitter man där maktlös med en igenväxt hundgård!

Hur råder man bäst bot på detta? Jo, man ser till att träffa den mest underbara kvinnan i sitt liv, sen får man all hjälp och pepp man behöver! Kan man känna sig annat än tacksam och välsignad?

Vem hade kunnat ana att detta skulle hända mig? Ja, inte jag i alla fall!

Men var är cykeln?

Ja, det är en bra fråga! Jag vet förvisso exakt var cykeln befinner sig, men ännu så verkar den inte ha blivit färdig. Jag antar att orsaken fortfarande är på grund av att man beställde en helt ny fälg till bakdäcket. Förhoppningsvis får jag ett positivt besked i morgon eller senare i veckan.

Men som det är just nu vill jag gärna få tillbaka cykeln så att man hinner trampa runt lite innan Stellas operation den 19:e augusti. Om det inte blir så, får man försöka hitta ett tillfälle senare. Det vore dock väldigt skönt att hinna med åtminstone en tur innan. För efteråt kommer man att få hålla sig hemma och ta hand om henne på bästa sätt.

Detta blir ju första gången som en av mina tikar kastreras, men att inte göra det känns fel! Stella är dock lyckligt ovetandes om att husse i detta nu bär på en stark oro.

Vi på Hundgården önskar er alla en trevlig kväll!