Det är alltid måndagarna…

Det är alltid måndagarna som är tyngst för en vanlig arbetare. Trots att man försökte att gå upp tidigt på söndagen, så blev det sent på lördagen. Dessutom kom John Blund på blixtvisit under eftermiddagen.
Av den anledningen fann han tydligen inte större anledning att återvända när det egentligen borde varit läggdags för mig… Sånt får en att vara ur balans mer eller mindre hela dagen.
I kväll hoppas man dock på att få någorlunda ordning på detta, och ska försöka sikta på att komma i säng lite extra tidigt. Men det finns inga löften i skrivande stund om att det faktiskt kommer att bli så.
Tiden går ack så fort när man väl kommit hem. Hundarna kräver sina hälsningar och sin middag, och så måste man laga mat till sig själv. När man väl kommit i sängen går natten fort, och vips så ringer klockan. Jag kanske suckar tungt över att nattens sömn varit bristfällig, medan mina hundar vet precis vad signalen betyder: Att dem ska få komma ut på sin morgonpromenad…
Jag hinner inte få en syl i vädret innan de har selarna på. Efteråt så hinner jag få i mig lite kaffe medan vovvarna får hämta andan. Sen serveras frukosten och kort efteråt som beger man sig till jobbet.
Ekorrhjulet har börjat snurra igen…
Dagen närmar sig sitt slut!
Oavsett hur gärna jag än vill stanna uppe tills att mörkret infunnit sig, så inser jag att kroppen behöver sluta ögonen under ett antal timmar. Tacksamt nog så blir dagarna bara kortare och kortare, och snart nog så hinner man inte hem från jobbet innan det blivit mörkt…
Men tills dess får man försöka finna en balans i vardagen som John Blund accepterar! Även om han helt ärligt inte tycks acceptera något som faktiskt skulle gynna mig…
Vi på Hundgården önskar er en trevlig kväll!













