Ja, det kan komma som en chock, men viktresan tar aldrig slut. Det tycks tydligen vara ett livslångt och utdraget åtagande, och om man så mycket som tittar på en pizza sväller buken.

Det är nästan så att man föredrar att äta pizzan om buken ändå sväller…

Det känns som att man mer skulle uppskatta att vara mätt och tjock, än tjock och hungrig… Men jag kan tänka mig att vi alla är olika. Oavsett har jag bestämt mig för att ta strid mot det fysiska förfall man nu går igenom. Förra året var man på god väg att nå sitt mål, men under detta år har allt bara fallit samman. Utebliven cykling är utan tvekan den främsta orsaken till att man lagt på sig de kilon man tappat.

Men trenden går ju att vända.

Igår köpte jag måltidsersättning för att prova på, men i kväll blev det köttfärssås för att slippa slänga nötfärsen. Pastan uteblev dock, och i stället kokade jag lite grönsaker.

Lagom till att man satt sig för att äta blippade iPaden till och denna notis dök upp från SVT…

Så nu ska man tydligen akta sig för grönsaker också…

Skämt och sido – jag ska återigen försöka minska på mängden kolhydrater för att se huruvida ett resultat kan märkas nästa gång man ställer sig på vägen.

Man tar nya tag!

När väl cykeln kommer tillbaka från servicen så ska jag försöka börja cykla till och från jobbet igen, vissa dagar. Naturligtvis kommer jag att låta vind och väder vara en styrande faktor på morgonen, men på eftermiddagen är det struntsamma.

Samtidigt är målet inte att cykla varje dag – utan att få en viss regelbundenhet i allt. Om det så bara blir en dag i veckan. Men det är ju mer än bevisat att det fungerar fantastiskt bra mellan Batman och Stella, så jag behöver inte oroa mig för någon av dessa om mina dagar blir längre.

Jag hoppas i alla fall att Cykelmagneten hör av sig i morgon och meddelar att min cykel är färdig! För viktresan tar aldrig slut…

Vi på Hundgården önskar er en trevlig kväll!