Tackar Gud för märgben!

Jag tackar Gud för märgben! Det är den perfekta lösningen för en husse som vill få lite egentid efter en lång dag på jobbet!
Man lyckades mot all förmodan avsluta gårdagen precis lagom tidigt. 19:44 skickade man iväg ett ”god natt” meddelande till fästmön, och sen somnade man ganska omgående.
Natten erbjöd en sömn som var mer än återhämtande, trots det faktum att man blev väckt i alla fall tre gånger. Stella har en skarp nos och via fönstret känner hon av att vilt passerar. Enligt henne går det inte att acceptera…
Sovrumsfönstret är öppet under sommaren, så hon både hör och känner lukten av det som passerar utanför. Personligen kan jag tycka att hon borde chilla lite då husse vet att inhägnaden är mer än tillräcklig. Eller så tycker hon att det bara är kul att väcka husse under natten…
Oavsett så hoppas jag att det lugnar ner sig. En störd nattsömn är trots allt inte det bästa.
I natt fick jag nog dock ihop tillräckligt med timmar, så man var pigg nog att inleda dagen med en promenad på 4 kilometer. Efter detta hade man fortfarande energi nog att cykla till jobbet.
Förvisso tröt energin kring lunchtid, men när det väl var dags att cykla hem var det bara att trampa på.
Hundar gillar alltid godis!
Så när man kommer hem blir man alltid varmt välkomnad av välkomstkommittén, men samtidigt behöver man hinna varva ner innan hundarna får sin efterlängtade mängd gos.
Efter att middagen är serverad. Det är där som märgbenen kommer in i bilden. Med varsitt sådant försvinner varje hund åt olika håll, och jag får pusta ut. Om än bara för en stund.
Ett nedgrävt ben betyder tydligen att inget ben delats ut… Men husse har koll, så han vet mycket väl att båda har fått varsitt! I morgon jobbar man kväll, och ett längre pass, så då tänker jag att man avstår från att cykla och i stället väljer bilen som transportmedel. Under förutsättning att man kommer upp tidigt nog för att gå en långpromenad med båda vilddjuren…
Vi på Hundgården önskar er en trevlig kväll!














Är benägen att hålla med, hur gosiga fyrfotingarna än är så behöver man en stund efter ett arbete, vad det än kan vara, då är det bra att ha ett ben hemma.
Vem av de är det som gräver ner benen? Det är en rolig grej som jag inte har förstått riktigt varför de gör. Harry gör det inte.
Stella är väl vaktig som Harry, inga främlingar passerar obemärkt, tråkigt att det sker på nätterna hos dej.
Svar; på sidan om vägen ut från området är det en gräsyta med staketet som gränsar till grannens tomt, där stod husbilen, vet inte om det tillhör vår gård, grannen eller kommunen.
Marianne
2026 07 22 || 22:28