Kommer man för nära så stör man leken, så det är ju tur att man kan zooma in. Det påverkar visserligen bildkvalitén, men bland alla oskarpa pixlar kan man ändå se glädjen.

Tacksamt nog har jag ändå förmånen att ha första parkett för detta ljuvliga skådespel. Ändå vill man fånga så mycket som möjligt för att kunna dela med sig av deras vardag.

Trots det är det mindre än en bråkdel som faktiskt förevigas på kort och film. Det mesta får man fortfarande försöka komma ihåg, även om det är omöjligt att minnas allt.

Men hjärtat vet och gläder sig över att dessa två vovvar lyckats hitta varandra så snabbt. Och av allt att döma blir allt bara mer och mer avslappnat. Tidigare kunde hon försöka ge honom lite tjuvnyp när han kom för nära mig, men det var ett tag sedan hon gjorde det. Positivt som det är så blir samtidigt allt mer avslappnat för mig.

Jag behöver inte känna att jag hela tiden ska ha full koll på henne varje gång man sitter i soffan eller inne på kontoret. Nu kan han mer eller mindre kliva rakt över henne för att komma fram till mig, utan att hon reagerar.

Semestern börjar idag!

Nu har man kanske mer eller mindre ”tjuvstartat” den, men från och med i morgon kan vissa larm på telefonen stängas av. Det räcker gott och väl att klockan ringer ca 05.30, i stället för 04.00 Det blir kanske inte mycket till sovmorgon, men sånt kan man alltid kompensera med en tupplur efter lunchen.

Så, följande veckor kommer att bestå av tid med fästmö och bonusdöttrar. Men också ledighet, träning, fixande och trixande här hemma på hundgården. Men det kommer även att innebära lite extra jobb för min del, då jag blivit erbjuden jobb inom äldrevården.

Det är bara en tidsbegränsad timanställning, men det ska ändå bli kul. Sen jag slutade som ordningsvakt så känns man svältfödd på just den sociala biten, så denna möjlighet kom som en skänk från ovan.

Vi på Hundgården önskar er alla en trevlig kväll!