Tillräckligt att gå på…

Nu har man tillräckligt att gå på efter gårdagens tripp till ByggMax! Man fick visserligen köra hela vägen ner till Halmstad för dessa, men det var det värt.
Vi var inte hemma förrän efter 17.30, så man nöjde sig med att bara bära in det. Man var mer än hungrig, så man satte igång med matlagningen ganska direkt.
Efteråt tyckte man att dagen ändå var till ända, så man förblev i en sittande position tills att det var dags att krypa till kojs. Det går inte att förneka det faktum att kroppen är något trött efter helgen, men man är ändå nöjd. Än mer nu när man har vad man behöver för att kunna slutföra en stor del av sitt projekt.
Nästa steg blir att göra saker med list – något som faktiskt man oftast är ganska dålig på…
Idag var man dock extra trött i kroppen av någon anledning, men det viktigaste är i alla fall att Batman får sin långpromenad på morgonen. Tiden känns knapp nu, men besiktningen och fotograferingen av huset har skjutits fram tre veckor. Därmed kan man pusta ut något.
Man har inlett efter lägenhet, men jag känner ingen större panik i denna stund. Allt har sin tid, och när väl försäljningen av huset närmar sig är det dags att bestämma sig.
Förnyelse väntar!
Jag trodde aldrig att jag skulle komma fram till ett beslut om att sälja denna plats som är så full av minnen. Min allra första hund, Debbie, fick tillbringa många år här hemma innan jag fick följa henne till regnbågsbron.

Av alla hundar som varit här är hon den som gjort störst intryck på mig. Så pass att jag ibland kunde se henne i Wilja, och hennes namn nämns fortfarande. Tillsammans med alla andra vars vägar korsat mina i denna boning. Jag saknar dem alla fortfarande, och speciellt deras små egenheter.
Men när det väl är dags att lämna Hundgården så tar man naturligtvis med sig alla minnen.
Vi på Hundgården önskar er en trevlig kväll!














Förstår att det är ett stort steg att flytta från gården, och att du funderat länge innan du bestämde dej.
Hjärnan har en stor minnesbank och minnena tar vi ju som tur är med oss hela livet var vi än är.
Sv: visst är det en balansgång när vi skriver personliga inlägg, förr fick jag kritik över att jag var för öppen, men det är så jag är som person. I bloggen kan jag skriva lite väl personligt ibland för någon speciell person som jag vet läser, men inte ger sej till känna. Liksom en tankeställare eller pik för personen i fråga 😛
marianne
2026 05 20 || 10:30