Vi har inget löfte om morgondagen, även om man alltid hoppas att allt fortsätter som det varit. Men dagarna är räknade redan från första början.

Besöket hos veterinären slutade tyvärr med att Wilja fick somna in. Bara 4 år gammal.

Hur många gånger kan ett hjärta gå sönder, och ändå bli helt igen? Det värsta som finns är att sitta där bredvid en av sina finaste vänner, och se hur allt tar slut. Man tvingar sig till det, för det finns ingen annan väg att gå.

Allt som återstår sen är minnen. Vackra minnen, och oändligt många sådana. Men för stunden är det dock saknad och tomhet som är det påtagliga. Men sorgen kommer att blekna med tiden. Det är för den stunden man behöver alla minnen.

Wilja var onekligen en tokig hund, och jag jämförde henne ofta med Debbie. Så pass ofta att jag ibland kallade henne för just det: Debbie.

Jag var hennes husse. Och hon var min hund. Om än tiden inte varade lika länge som man hoppats på, men vi har inget löfte om morgondagen.

Men nu är hon tillsammans med Turbo igen. Den som hon växte upp med, och som lärde henne alla tänkbara bus. Jag önskade finna en kaotisk kumpan till Turbo – och käre värld: Jag fann henne!!

Jag hoppas, som alltid, att vi en dag återförenas, och den dagen har jag många vänner som möter mig.

Vad händer nu?

Livet har återigen tagit en vändning man inte varit beredd på. Det värsta är alltid den första tystnaden. Det enda som bryter den nu är att man hör hur Batman tuggar på ett märgben. Som han fick för att sluta leta efter Wilja.

Känslan i huset har redan skiftat, och hur jag ser på allt verkar ha förändrats på ett fundamentalt sätt. För bara ett par timmar sedan var detta en livfull plats, men nu känns allt tomt. Ingen kommer längre att bita sönder mitt täcke. Inga nya hål kommer att grävas i gräsmattan. Ingen schäfernos kommer längre att pusta ut på min axel efter att man lagt sig.

Vad gör jag nu? Man är tillbaka på samma ruta som efter att Turbo fått lämna jordelivet. Jag vet inte riktigt, men hoppas att tiden visar vilka vägval som finns.

Men samtidigt känner jag tacksamhet för de år jag faktiskt fick med Wilja. En bättre hund kunde man knappast ha hittat.

Vila i frid, Wilja ♥
2022-03-22 – 2026-05-04