Man blev cyklist igen, även om det kanske bara var för en dag.

Temperaturen låg på ca 2 grader, så det var lite kallt – men man överlevde även det. Dessvärre glömde jag ta på mig halsvärmaren, så det var lite kallt om hals och nacke.

Men det var trots allt mitt eget fel. Det blev lite stressigt här hemma innan jag skulle åka. Hundarna blir alltid extra stimmiga när dem vet att jag snart kommer att slänga ut bitar av korv och köttbullar på gräsmattan.

Resan till jobbet tog ”bara” 68 minuter, medan hemresan tog 88 minuter. Det är långt i från mina bästa tider, men samtidigt har man bara cyklat ett par gånger på nästan 6 månader. Dessutom var det motvind på vägen hem, och man kände riktigt hur energin bara försvann.

Men! Jag gjorde det i alla fall. Bara det är en stor seger, och bilen fick en välförtjänt vilodag! Över det hela var jag borta nästan exakt 12 timmar från mina små odjur, men det är en tid som kommer att förbättras när man väl kommit igång på allvar med cyklandet.

Man kände i alla fall ingen oro över att man var frånvarande så länge. Det är en enorm lättnad för mig och veta att dessa två har varandra under dagarna!

Än bättre är det att få komma hem och bli fullkomligt överöst med pussar och kramar!

Hur blir det i morgon?

Ja, tro det eller ej, men det finns en tanke på att kanske cykla även då. Men allt beror lite på hur man känner sig i kroppen när man vaknar. Tröttheten har varit närvarande på ett besvärligt sätt den senaste tiden, men kanske var en cykeltur det som kroppen behövde? Vem vet?

Något annat kroppen också behöver är sömn, och i kväll siktar jag på att komma i säng innan 20.00.

Vi på Hundgården önskar er en trevlig kväll!