Äntligen är man ledig, och en lugn och avkopplande kväll ligger nu framför en. Det förefaller högst osannolikt att man kommer att vara uppe särskilt länge idag.

Trots att man tacksamt nog fick sova hyfsat gott i natt, så kräver kroppen något mer sömn. Och det är precis vad jag kommer att erbjuda den snart nog.

Mobilens alarm kommer inte att ljuda i morgon bitti, men något säger mig att Batman kommer väcka mig ändå. Hans inre klocka går tydligen en timme för tidigt, och man skulle kunna tro att han fortfarande går på vintertid. Men så har det varit länge och väl. Speciellt efter att Wilja börjat löpa, och de inte får vara tillsammans under dagtid.

Så snart Wiljas höglöp är till ända hoppas man på att saker och ting rättar tills sig. Han behöver göra av med mycket energi på dagarna, och när han inte kan leka med henne får det naturligtvis följder.

Han är fortfarande väldigt intresserad av Wilja, men hon börjar samtidigt allt mer säga till honom. Snart nog kan man återgå till en normal vardag där de får vara tillsammans på dagarna – och jag slipper höra hans hjärtskärande skrik på morgonen när han inser att han inte får vara tillsammans med henne.

Den fyra dagar långa ledigheten kommer kanske att bringa ordning på torpet.

En positiv uppdatering:

Man har under ett par veckors tid märkt något både oväntat och ack så välkommet. Jag har inte velat säga något i förtid, men nu känner man sig trygg. I alla fall för stunden: Wilja haltar inte, trots att vi går ca 4 km tidigt varje morgon. För stunden är jag kanske inte beredd att öka på det ytterligare, men för mig vore det mer än välkommet!

Längre promenader ger inte helt oväntat än mer nöjda hundar. I morgon blir det dock ingen längre morgonpromenad. Jag ska fokusera på sovmorgon, och därefter dricka mitt kaffe i (förhoppningsvis) lugn och ro…

Vi på Hundgården önskar er alla en glad påsk!