Vem behöver egentligen sova på nätterna? Ja, tydligen inte jag i alla fall.

Natten som gick var minst sagt besvärande på många sätt, och man kunde inte koppla av överhuvudtaget. Batmans intresse för Wilja tycktes bara öka, och först efter midnatt verkade allt lugnt.

Även idag har han varit extremt missnöjd över att vara åtskild den fagra schäfertiken. När jag kom hem och släppte ihop dem hade något förändrats.

Han var förvisso fortfarande ganska jobbigt och ”på”, men inte på samma sätt. Wilja hade dessutom börjat säga ifrån, och ibland till och med på skarpen…

Märgbenet var betydligt mer intressant för henne, än en påstridig liten pojkspoling. Det är naturligtvis något man uppskattar, speciellt när man tänker på hur det kommer att vara vid läggdags.

I morgon kommer man dock att skilja dem åt igen när man åker till jobbet, men efter påskhelgen kan de garanterat vara tillsammans igen.

Situationen är inte över än, men trots allt får jag ändå säga att saker och ting gått bra. För Batmans del har utmaningen varit störst, men han har ändå hanterat allt förhållandevis bra. Även om hans missnöje garanterat kunde höras vida omkring. Man kan dock inte låta bli att undra hur det kommer sig att två par fantastiskt gosiga öron kan höra så illa lite när man säger till.

Den selektiva hörseln är onekligen en verklighet…

Det kommer att kännas bra att kunna återförena dessa inom kort. Då kan de återigen härja fritt här hemma utan att jag lägger mig i…

Två dagar återstår:

Sen är man ledig ända tills tisdagsmorgonen. Jag ska verkligen försöka göra mitt yttersta för att ta till vara på dessa dagar – både utomhus och inomhus. Vädret ser tyvärr inte ut att bli speciellt bra, så jag antar att man får lägga den större delen av krutet inomhus.

Men städning och allmänt iordningsställande kan man knappast få för mycket av.

Vi på Hundgården önskar er alla en trevlig kväll!