Varken halt eller lytt…

Wilja är varken halt eller lytt sen ett par dagar tillbaka, och det är naturligtvis glädjande på alla sätt. Jag hann knappt köpa skor och salva, så var besvären över.
Fortfarande jag har inte fått någon klarhet i vad som hänt, men det spelar ingen roll längre. Wilja är precis som vanligt igen – glad, lekfull och väldigt störig på ett bedårande sätt!
Och det är självklart det viktigaste!! Om det skulle visa sig finnas en mer besvärande underliggande orsak, så kommer det fram med tiden. Men tills vidare kan både jag och Wilja pusta ut över det faktum att vi återigen kan gå långpromenader. Och det kommer att bli så många i framtiden. Gärna längre och länge!
Men just nu får man skynda långsamt för att inte råka orsaka några andra problem, men så långt verkar i alla fall allt mer än positivt.
En bild dök upp i minnet på Facebook…
Det startade en vandring längs minnenas allé, och man gjorde sitt bästa att minnas en svunnen tid. För 9 år sedan publicerade jag en bild på när mina hundar åt frukost. Det var Fjant, Turbo och Aqua.

Det är onekligen den stora baksidan med att vara hundägare: Att en dag bara ha minnen att se tillbaka på. Visst, Wilja finns, och hon skänker mycket glädje och syfte med allt. Men när man drar det till sin spets så skapar även hon minnen för en obarmhärtig framtid.
Äldre minnen har tyvärr nästan bleknat så pass att man inte längre tänker på dem dagligen – även om man mer än väl minns deras betydelse för mig: Debbie, Bagheera och Baloo.
Debbie minns kanske många av er extra väl då hon var den tid som var med på både cykelsemestern mellan Kiruna och Ystad, men också långpromenaden mellan samma städer.



Och fler hundar finns naturligtvis. Som Eragon och Nikita.


Vissa saker vill man kanske inte minnas, men samtidigt vill man inte heller glömma. Detta är onekligen ett dilemma av rang. Trots sorgen man fått uppleva vid varje farväl, är man tacksam för varje minne och erfarenhet man fått. Man är garanterat en bättre hundägare idag än för 15 år sedan, även om det kanske inte alltid känns så.
Vi på Hundgården önskar er alla en trevlig helg!













Så skönt att allt är som det ska med tassen.
Dessa minnen som dyker upp….min son som gick bort för snart två år sedan sa något klokt – ”Var inte ledsen över att jag försvinner, var glad över att jag har funnits”
Så försöker jag tänka om mina skyddslingar också, tacksam över att fått vara dess människa, även om saknaden gör ont ibland.
Marianne
2025 12 14 || 15:49
åh vad skönt!
Pauline
2025 12 14 || 16:37
Så fina vovvar! är extra förtjust i stora hundar som huskys och schäfrar 🙂
Sv: Tack för synpunkterna. Jag är inte ute efter egen domän då jag kan noll kodning, men vill ha en portal som funkar haha 🙂
Tycker blogg.se är tråkig och så mycket som inte funkar bra.
Annie
2025 12 16 || 15:22