Efter lång väntan var en förlorad husse återfunnen igen!

Skulle man kunnat fråga Wilja hade säkert oron varit skyhög. Speciellt efter att hon ätit upp korvbitarna som slängdes ut på gräsmattan när jag åkte.

För det är först efter det som hon märker att jag är borta…

Eller ja, sen finns det en Kong med leverpastej också! Men garanterat direkt efteråt!

Det går i alla fall bra för henne på dagarna. Man kan enkelt följa hennes olika förehavanden via övervakningskamerorna, och det känns naturligtvis tryggt. Wiljas ”kompis” ser dessutom ut att fortsätta underhålla henne lite på dagarna, även om det ibland verkar vara lite mer retfullt.

Antar att hon haft större glädje av en fyrbent vän, men en bevingad antagonist får duga för stunden. Det finns dock fortfarande inga tankar på att skaffa en permanent lekkompis till Wilja. Av flera olika anledningar.

Jag hoppas mer på att någon vill lämna sin hund här under dagarna, men man är lite kluven. Det finns naturligtvis för- och nackdelar med att låta någon lämna sin hund här.

Så, tills vidare får Wilja på egen tass skälla på alla förbipasserande fotgängare, hundar, bilar, hjärnspöken och vad som nu än må reta gallfeber på henne.

Cykeln har stått stilla ett tag!

Tack och lov har man en hund så man får anledning att röra på sig ändå! Väder och lathet har nog varit de mest avgörande orsakerna i att man inte cyklat, men jag kan säkert komma på fler anledningar om jag får lite tid på mig.

Det finns en tanke att cykla lite i morgon, men det är ännu ganska osäkert. Väderleksrapporten ändras lite titt som tätt, och man vill inte fatta beslut på en så osäker grund.

Det är ju speciellt denna årstid som det känns ljuvligt att kunna sätta sig i bilen om man behöver ta sig någonstans. Samtidigt får man inte glömma vilket transportmedel jag helst av allt vill vara beroende av!

Vi på Hundgården önskar er alla en riktigt trevlig kväll!