Leken började nästan direkt efter att Wiljas pojkvän hoppat ut bilen – och innan dess hörde man honom sjunga. Högt och tydligt.

Han visste garanterat att han nu kommer att få tillbringa ett par dagar med Wilja.

Jag ber om ursäkt för den dåliga kvalitén på bilderna, men jag skärmdumpade dessa från ett par videoklipp. Trots oskarpa bilder kan man ändå ana den glädje båda känner. Återföreningen gick väldigt lugnt till. För ett ögonblick. Sen stack båda iväg och röjde röjde runt här hemma.

Ett av klippen finns på facebook!

Efter en dryg timme med vilt lekande så börjar båda lugna ner sig lite. Wilja har lagt sig på soffan, medan besökaren försöker hålla koll på både mig och henne samtidigt. Rör hon sig kollar han upp det. Rör jag mig så måste han kolla upp det också. Mest troligt för att jag har tillgång till treatos…

Jag är ganska övertygad om att båda kommer att sova riktigt gott i natt. Eller det är i alla fall vad jag hoppas på…

Man är i alla fall väldigt glad över att båda klickat så bra, och att leken återigen är i fokus. När man åker till jobbet i morgon får man tyvärr hålla båda åtskilda, men det är för allas skull. Då leken kan bli ganska vild vill man inte riskera att något händer när man är på jobbet. Turbo och Wilja kunde ju vara tillsammans nästan hela tiden – bortsett från under höglöpet.

Wiljas pojkvän är inte kastrerad, och även om att vet att tiden inte är inne, så försöker han uppvakta henne på bästa sätt. Något Wilja verkar uppskatta.

Men man jobbar bara i morgon, och sen är man hemma resten av helgen.

Man är fortfarande trött!

Trots att man fått bra med sömn de senaste nätterna är man fortfarande trött. I morgon blir det dock ingen träning utöver morgonens vovvepromenad. Jag känner att det kommer att vara precis lagom, och om jag orkar ur sängen i tid så blir den lite längre än vad jag vanligtvis går.

Men vi får se hur mycket energi kroppen lyckas samla på sig under natten!

Vi på Hundgården önskar er alla en riktigt trevlig torsdagskväll!